On The Firm Foundation Homo economicus som älskar livet, friheten och strävar efter lycka.

Den nya vetenskapen i Luleå

Vetenskap och Folkbildning har två artiklar om en docent i Sociologi vid LTU och två böcker som han gav ut för ett par år sedan. I dessa böcker lägger docenten ut sin syn på... hmm, det är lite svårt att beskriva exakt vad han försöker sig på, men någon sorts ny vetenskapsmetodik som är människocentrisk, som utgår från människan. Detta är pseudovetenskap på hög nivå. Artikel ett, Artikel två

Jag hade den tveksamma äran att ha honom som lärare i 2 år och var sällan nöjd över detta. Att läsa dessa artiklar är mer än upplyftande för mig personligen, jag tänker mig inte att ni ska bry er. I hela texten gillar jag denna mening bäst:

"Min slutsats i detta läge var att Antoni Lindgrens verksamhet var ett kvalitetsproblem för hela Luleå tekniska universitet."

Från Artikel två:

"I de båda böckerna Vilken är meningens mening? och Mening, sanning och insikt presenterar Antoni Lindgren sin ”nya vetenskap”. Anspråken är höga; han hävdar att han har grundlagt en ny pedagogik, en ny psykologi och en ny sociologi."

"För att få kunskap behövs därför enligt Lindgren ingen empiri. ”Sanningen finns redan inom oss.” Våra kroppar är nämligen ”ett uttryck för världen, för meningen och därför måste de i sig innehålla svaren på våra frågor.”

Sanningen kan således enligt Lindgren nås genom rent tänkande, förutsatt att vi tänker med hela kroppen och inte bara med hjärnan. Någon närmare redovisning för hur detta kroppsliga tänkande ska gå till får vi inte, men vi får ett tydligt besked om hur man avgör om man har tänkt rätt. Detta får man veta genom en känsla som ”förmedlas av vår kropp”, en känsla som gör att man ”bara vet” att det man tänker är sant."

"Detta kroppsliga tänkande är enligt Lindgren fritt, och behöver inte vara begränsat av någon strävan att undvika logiska motsägelser. Lindgren ställer frågan ”Måste tänkandet vara logiskt?” och besvarar den nekande: ”Allt kan vi tänka annorlunda, bara det känns bra, i existensen.”

Från Artikel ett:

"Här är det svårt att inte slås av den närmast religiösa, förkunnande tonen i Lindgrens text. Han beskriver sig själv som en man som kommit till en djup insikt, och som nu vill försöka få oss andra att också förstå. Gott så. Problemet är bara att hans förmåga att argumentera brister. Mycket av det han skriver är helt enkelt så oprecist och luddigt att det är omöjligt att bemöta. Han använder många ord, men orden betyder just ingenting. Frånvaron av precision, och den totala avsaknaden av argument eller empiriskt stöd för hans teser, gör det svårt att undvika slutsatsen att Lindgrens verk inte uppfyller gängse kvalitetskrav i den akademiska världen.

Ett långt avsnitt handlar exempelvis om moralfilosofi, något som jag råkar veta en del om. Ytterst få kompetenta bedömare skulle t.ex. utan vidare godta att "Det är också moralen som gör det möjligt för människorna att kommunicera, genom handling liksom genom tal eller skrift, d.v.s. genom språk." (s. 49). Kanske har Lindgren fel, kanske har han rätt. Problemet är att han inte ger något argument för sin tes."

"Lindgren påstår också utan vidare omsvep att "Kriteriet på det sanna, det goda, samhället kan bara vara människan, oss själva, att vi 'har det bra'" (s. 46). Här råkar jag veta, efter att ha tagit del av åtminstone en del av det som skrivits i ämnet sedan Platons dagar, att det tvärtom finns många som menar att rättigheter spelar roll, medan andra söker det goda samhället i dygden, och så vidare. Den intensiva debatt som förts i frågan om det goda samhället under de senaste dryga två tusen åren tycks ha gått Lindgren förbi. Och som vanligt litar han så starkt på sig själv att han inte bryr sig om att argumentera för sin ståndpunkt.

Antoni Lindgren försvarar sig mot angreppet med detta oerhört komiska inlägg:

"Om man ger sig ut för att grunda en ny vetenskap är det inte underligt om man blir utsatt för påhopp från mindre kreativa typer, småborgare som du som har gjort det till sitt levebröd att upprepa vad andra har sagt. Det jag gör är någonting nytt, och någonting som alla borde tycka är mycket spännande: Formulera en ny vetenskap. Är det möjligt? Jag är själv förvånad över att det varit så litet intresse för det. Varför? [...]

Du tycks ha problem med 'religiositeten' i det som jag skriver. Det är för att du bekänner dig till ett vetenskapsideal som är naturvetenskapligt; detta med empirisk testbarhet som du själv refererar till, där mening, ordet är förbjudet. Allting som har med mening att göra - upplevelser, förväntningar, drömmar, önskningar ideal etc, allt det som våra liv allra mest handlar om, det är utdefinierat ur din vetenskap." (NSD 21/9 2006)"